Dramatiska vackra Amalfikusten!

Efter att ha varit i norra Italien runt Como-sjön trodde jag att jag hade sett den vackraste platsen i Italien. Men då hade jag inte varit vid Amalfi-kusten. Här beskriver jag våra tre boenden och lite kort om destinationerna. Om ni vill se fler bilder finns dessa här på mitt Flickr-konto.

  1. Agriturismo Sant´Alfonso – Furore
  2. La Minerva Capri – Capri
  3. Hotel Sofitel Rome Villa Borghese – Rom

Avfärd

På långfredagen åkte jag och min sambo iväg för en dryg veckas rundtur utmed kusten och trakterna runt omkring. En av huvudpunkterna på resan var den planerade matlagningskursen i den lilla byn Ravello. Mamma Agata, bara namnet på kursen fick mig att känna doften av färsk pasta. Detta var i allra högsta grad en matresa som inte gjorde oss besvikna. Destinationer vi besökte var Neapel, Herculaneum (Vesuvius), Furore, Ravello, Positano, Sorrento, Capri och avslutningsvis Rom.

Karta över Italien och AmalfikustenVår bilfärd från Rom till Amalfikusten

Vi anlände till Roms flygplats där vi hämtade ut vår hyrbil och körde till första anhalten Furore där vi bodde i fyra nätter. Det vi inte hade tänkt på var att påskfirande och ledighet ökade risken betydligt att fastna i galna trafikköer. Sträckan Rom till Furore/Amalfikusten tog ca 6 timmar inkluderat ett långt uppehåll i en liten bergsby på grund av en procession till byns kyrka.

Boende med lantlig idyll eller lyxig hotellkänsla

Totalt sett bodde vi på tre olika hotell. Vilken typ av boende du föredrar är ju högst personligt men ett trevligt bemötande och en skön säng brukar nog vara gemensamma kriterier för de flesta. Teknik och faciliteter som fungerar kan även läggas till på listan och jag tänker främst på wi-fi och ventilationssystem på rummen.

Tips inför resan

  • Avsätt marginal i restid. Hela kustremsan består av serpentinvägar, smala till något bredare, så räkna in marginaler i restiderna. Du får inte ha anlag för åksjuka eller vara höjdrädd i dessa trakter.
  • När du har uppkoppling kan du passa på att ladda ned kartor i mobilen som ett komplement till vanliga papperskartor om du har en smartphone. Det är lätt att tappa bort sig på de smala vägarna och det är lättare att se vart du befinner dig med gps.


Skärmdump av orten Furore, Amalfikusten från Google Earth

  • April är lågsäsong och många ställen är stängda. Tidig vår är lågsäsong och många hotell och restauranger är stängda uppe bland bergen.
  • Självriskeliminering för bilen. Teckna självriskeliminering för hyrbilen. Trafiken är rent ut sagt för jäkligt emellanåt… för att inte tala om serpentinvägarna som ibland är så smala att man får backa på vissa ställen. Så om du känner dig osäker på att köra så kan det vara en trygghet att ha en försäkring.
  • Extra madrass. För känsliga ryggar kan Italienska sängar kännas som att du ligger direkt på golvet, så be om extra filtar eventuellt en extra madrass. Särskilt förekommande på mindre ställen.

Boende 1: Agriturismo Sant´Alfonso i Furore – 4 nätter

Ett charmigt boende med endast 9 rum och möjlighet till halvpension. Det rekommenderas eftersom det inte finns så många alternativ i närheten om du vill äta middag. Stället är beläget högt uppe bland bergen med fantastiska uteplatser. Det är ett före detta kloster som idag ingår i kedjan av boenden med konceptet Agriturismo som är mycket populärt i Italien. Dessa ställen erbjuder en lantlig känsla ofta med lokal produktion av mat och med fokus på italiensk tradition. Enkelhet och naturupplevelser med sport- och vandringsleder hör till vanligheten.

En av de saker jag uppskattade med Sant Alfonso är gästvänligheten och den familjära känslan. Du stiger direkt in i matsalen eftersom receptionen ligger i anslutning med öppen planlösning. Precis bredvid receptionen fanns det ett litet utrymme som verkade vara avsatt enbart för familjen som drev stället. Barnens leksaker ligger på golvet, en tv är på i bakgrunden och det första jag ser är en tjock och tung gästbok som är fullklottrad med nöjda kommentarer.

Utsikt från rummet

Antipasti – Primi – Segundo – Dolci

Maten var underbart god och vällagad och vi åt alla frukostar och middagar på boendet. Det är en underdrift att du går i från bordet mätt efter fyra olika rätter till lunch och middag, så känslan av julaftonsmättnad blev lite jobbig efter ett tag. Vi bad om mindre portioner men det visade sig att skillnaden var minimal. Sant’Alfonso erbjuder en förtrollande utsikt och tanken är att du ska sitta utomhus och inta alla måltider. Tyvärr hade vi oväder större delen av tiden så den delen kunde vi inte utnyttja och matsalen inomhus var ganska trång och tråkig.

Vårt rum ”Rucola”

Rummen gav en känsla av fjällstuga med tjocka balkar i taket och fönsterluckor av trä. Rustikt var första intrycket men vid åska och oväder kändes det som att taket lätt höll på att blåsa av.

Helgad varde frukosten

70 procent av buffén bestod av bakverk som såg charmigt hemmagjorda ut med ett tjockt lager av florsocker. Jag bad däremot en fruktsallad vilken stod prydligt uppställd mellan mjölkkannan och juiceflaskorna varje morgon. God men även den var pepprad med florsocker. Sneglade avundsjukt på omeletterna men laktosfria produkter vet man inte riktigt vad det är på landsbygden. Skinkan, kaffet och äggen var de klara vinnarna. Hade önskat fler varianter av bröd och ostar och inte bara smaklös mozzarella.

Plus och minus

+ Middagarna med lokalt producerad mat och hemmagjord pasta

+ Bemötande och service

+ Utsikten

+ Wifi som ingick i priset. Funkade under förutsättning att det inte var för dåligt väder.

– Svinkallt i rummet och iskalla golv. Badrummet ville man knappt gå in i pga kyla.

– Dålig luftkonditionering som dessutom gav i från sig suckande ljud

– Stenhårda sängar

– Vid dåligt väder försvann själva gemensamhetsutrymmet vilket var till för att spenderas utomhus.

– Frukosten var en sockerchock med majoriteten bakverk

Boende 2: La Minerva Capri – 3 nätter – fyra stjärnor

La Minerva Capri Hotel

Äntligen Capri! Vi hade tänkt att avboka denna del av semestern eftersom väderprognoserna utlovade regn hela veckan utom någon enstaka dag. Men i efterhand var det tur att vi åkte i alla fall, för det är en fantastisk ö och vädret blev bättre än förväntat.

Capri har varit en välkänd och lyxig kurort förr i tiden och känslan av lyx är fortfarande kvar. Det verkade vara relativt dyrt att shoppa i butikerna. Capri är namnet på huvudorten och där bor de flesta invånarna. Det finns två hamnar, Marina Piccola och Marina Grande samt den lite mindre staden Anacapri i väst. En dag tog vi buss till Anacapri för att besöka villan San Michele där den svenska läkaren Axel Munthe levde och verkade under 1890-talet.

Citat av den svenske läkaren Axel Munthe. Hans villa San Michele finns nu som museum i Anacapri.
Citat av den svenske läkaren Axel Munthe. Hans villa San Michele finns nu som museum i Anacapri.

Hotell med villa- och hemmakänsla

Vi bodde på La Minerva Capri vilket var graderat till fyra stjärnor och låg strax nedanför den stora shoppinggatan och 5 minuter från torget. Hotellet kändes mer som en lyxig villa med havsutsikt och inte som ett fyrstjärnigt hotell i vanlig bemärkelse. Baren (se kort) med sina stora vita mjuka soffor och öppen spis kunde likaväl ha varit i någons hem. Vi såg knappt några andra gäster där förutom till frukost eftersom det inte fanns några naturliga samlingsplatser på hotellet och det var för dåligt väder för att vistas i trädgården med pool.


Vackert kaklat golv.

Det jag kommer komma ihåg mest från hotellet var mannen som hälsade oss välkomna och som tog i hand både vid ankomst och avresa och var allmänt hjälpsam. Jag glömmer inte heller vår terass i anslutning till rummet som var fantastisk. Även om vi inte kunde utnyttja den mer än en eftermiddag så var det en underbar eftermiddag :).

Terassen utanför rummet.

Frukosten krävde varma kläder

Frukosten var godkänd men utbudet var inte stort. Det gick självklart bra att beställa ägg och omelett och sådant utöver basutbudet med bröd, pålägg, frukt och yoghurt. Men jag som är en fruktälskare vill gärna ha obegränsat med frukt att tillgå och här serverades frukten som små spett. Tyvärr var det väldigt kallt och blåsigt eftersom frukosten serverades på hotellets takterass med provisoriska väggar vilket gjorde att det blåste in. Hua!

Gränder och prång

Hotellet var ett av flera hotell som låg utmed ett tyst och lugnt gångstråk med små prång och gränder. Spanar man in de andra hotellen noteras att samtliga har den vackra utsikten med tillhörande terasser och solstolar och jag kan tänka mig hur skönt det måste vara under de varma sommarmånaderna. Det finns även gott om restauranger av olika slag och prisklasser och personligen var jag supernöjd med alla besök utom ett. Detta var en restaurang vi råkade springa på i en liten gränd långt ifrån turiststråken. Det hela verkade genuint och ägaren till restaurangen beklagade sig lite över läget och att inga ”vanliga” turister hittar dit. Min pasta med tomatsås var den sämsta jag har ätit på många år och jag gör verkligen godare pastarätter själv. Dessutom tror jag inte på kyparen som intygade att det röda vinet SKA smaka ättika eftersom det var ett eget producerat vin av särskilda druvor. Ägaren satt länge och väl och pratade med oss vid bordet och berättade om Capri och hur turismen tyvärr har förändrats under de 30 åren han och familjen hade ägt stället. Han uppskattade gäster som oss som vågar avvika från de vanliga turiststråken men jag kunde inte annat än att känna mig som en lurad turist när jag gick därifrån.


Den stora shoppinggatan i Capri stad.

Plus och minus

+ Rum med allt, badrumsaccessoarer, innetofflor, morgonrock, hårfön, extra kuddar och filtar och en stor minibar med kolsyrat vatten.

+ Wifi som ingick i priset (Wohooo!)

+ Stora mjuka sängar

+ Tyst och lugnt

+ Trevligt bemötande

– ”Frukostmatsal” med provisoriska väggar av plast, svinkallt!

Boende 3: Hotel Sofitel Rome Villa Borghese – 1 natt – fem stjärnor

Sista kvällen på vår resa spenderade vi i Rom där vi övernattade på Hotel Sofitel Villa Borghese. Restaurangen vi hittade till var en ordinär restaurang med okej mat. Däremot ville vi unna oss en riktigt lyxig dessert och en ännu lyxigare drink den sista kvällen så då blev det ett besök på Hassler Villa Medici Hotel vid Spanska trappan. Här vet man hur gäster ska behandlas för att återkomma en vacker dag. In i minsta detalj är det sober service, verka utan att vara påträngande. Dessutom i vackra miljöer med den absolut bästa pianobaren! Ett stort plus för det gigantiska fat med afternoon-tea kakor som ställdes fram utan beställning innan desserten kom in. Så goda! Här kunde vi suttit hela natten och lyssnat på den fina musiken.

Villa Hassler Medici och Pianobaren

Lyxhotell utan ”service”

Hotel Sofitel är ett lyxhotell men med opersonlig service och mycket dyrt. Som vanligt blir jag irriterad när en sån simpel sak som wi-fi inte kan ingå i priset inom en sådan stor hotellkedja som för övrigt tar dyra pengar för allt annat. Eller nja, ingår och ingår. Visst, du kunde komma ut på nätet ”gratis” men inte den snabba varianten för då kostade det.

Läget är centralt och nära till Spanska trappan och ca 1 km till Fontana di Trevi.

Walk in closet

Vi hade ett superior-rum som hade ”walk in closet” vilket var lite roligt tyckte jag (trots att det inte fanns någon tid att utnyttja det). Alla rum är utrustade med tekniska faciliteter som ”high speed internet connection” och iPod dockningsstation (utom enkelrummen) men det kräver som sagt att du betalar för dig.

Frukosten med allt

Baren ligger längst upp i hotellet med utsikt över hela Rom. Frukosten serverades däremot längre ned utan utsikt men för min del blev jag bländad av utbudet. Allt fanns med på denna buffé inklusive soyamjölk och obegränsat med frukt :). Ostar i massor och många varianter på bröd. Ett stort plus för te-sektionen!


Frukosten var utmärkt. Här saknades inget (mobilfoto)


Te-sektionen var välfylld (mobilfoto)

Plus och minus

+ Tystnad

+ Walk-in closet

+ Mjuk säng

+ Luftkonditionering som fungerade!

+ Frukosten med extra allt

– Opersonligt och snobbigt bemötande

– Slött wifi och dyrt för snabbare uppkoppling

2 kommentarer

Lämna en kommentar