Jag är ingen ”Yoga-person” punkt slut. Det är fantastiskt på alla sätt och vis och jag kan verkligen förstå alla som älskar detta och som till slut inte kan vara utan det. Det är säkert ett bra sätt att försätta hjärnan och kroppen i ett viloläge och känna total avslappning, men det kanske inte funkar för alla.
Jag har ett annat sätt. Om jag vill koppla av till max och glömma tid och rum tittar jag på en film. Dessutom befinner jag mig i en känslofylld bubbla en bra stund efteråt. Det är ingen idé att börja prata med mig samma sekund som eftertexterna börjar rulla om du vill ha ett vettigt svar. Jag måste ha lite tid att komma ur den där bubblan, så om vi går på bio prata inte med mig förrän vi kommit ut på gatan i alla fall.
Min filmsöndag med datorn i sängen (utan popcorn!)
I går var det långpromenadsväder och dags att trängas med alla som vallfärdade runt stan. Antingen väljer man en helt udda väg långt från mänskligheten eller så accepterar man att det stundvis bara går att ta små myrsteg framåt för att inte trampa på någons häl. Men härlig sol, fint sällskap och frisk luft överbrygger allt. Jag och min kompis avslutade vår promenad med lunch inhandlad i korvmojjen vid Djurgårdsbron som har mitt favoritnamn – Royalkiosken ;). Och därför, med tanke på en mysig dag utomhus i går, är det väl helt ok att jag glodde på tre filmer idag. Eller två och en halv rättare sagt…..
Extremt högt och otroligt nära, The Trip och Safe
Tre helt olika filmer och den jag gillade bäst var Safe med Jason Statham, amerikansk action med ett högst vanlig tema. Bad guys och en good guy som övermannar alla och blir beskyddare och kompis med en försvarslös liten flicka. I detta fallet är det den geniförklarade kinesiska flickan som alla vill åt för att hon har memorerat en mycket viktig kod som går till ett kassaskåp. Med andra ord, en perfekt söndagsfilm. Liiiite för mycket biljakt bara. Betyg: 3+
Extremt högt och otroligt nära var en eftertänksam film. Även detta var en amerikansk film. Jag var på gränsen att ge upp ett antal gånger på grund av de utdragna scenerna men jag ville ju trots allt se hur storyn som kändes väldigt långsökt i början skulle knytas i hop i slutet.
Pojken, som även här var ovanligt smart och lite udda, hittade en nyckel i sin pappas garderob efter hans död under 11 september (pappa Tom Hanks och mamma Sandra Bullock). Hela filmen går ut på att han ska hitta låset till denna nyckel och tvingas ut på en resa i New York för att söka efter en person som han tror har svaret. Jag tyckte om slutet av filmen som faktiskt gav en poäng om vad som är viktigt här i livet. Filmen kunde dock kapas med ca 20 minuter. Betyg: 3
The Trip var ursprungligen en brittisk prisbelönad komediserie (Pris av BAFTA British Academy of Film and Television Arts) som gjordes till film 2010. Komikerna Steve Coogan och Rob Brydon spelar ”sig själva” i filmen, ni kanske kommer i håg Coogan från Tristram Shandy 2005.
Handlingen är deras gourmetresa till några av de finaste restaurangerna i Lake District på uppdrag av The Observer. Men eftersom fokus enbart ligger i deras långa dialoger som ibland blir för mycket med Rob Brydons alla imitationer av skådespelare var jag bara tvungen att fuska och spola framåt. Emellanåt var det riktigt kul och när jag läste om filmen och såg trailern trodde jag verkligen det var ett klockrent val. Det underhållande var deras synsätt på livet och Steve Coogans åldersnojja, jobb- och kärleksproblem. Blev dock rastlös av filmen och jag kanske inte kan ge ett riktigt betyg här eftersom jag fuskade, men det blir 2+.
7-18 november är det Stockholms Filmfestival och jag önskar jag hann att gå även i år. Men vi får se.